"Han har förstört henne" - Mordet på Mary Jane Kelly
Kategori: Allmänt
Om mordet på Catherine Eddowes var sällsynt brutalt så är det nästkommande mordet i serien, det på Mary Kelly, näst intill ofattbart bestialiskt. Det anses vara kulmen på Jack the Rippers härjningar och den slutgiltiga kvittensen på seriemördarens tilltagande blodtörst och vansinne. Under tidigare dåd så hade han varit begränsad av tid och rum, men hemma hos Kelly på 13 Miller's Court så kunde han skrida till verket obekymrad av yttre omständigheter. Han hade gott om tid och risken för upptäckt var mycket liten när han väl hade tystat sitt offer. Oavsett vad en del andra ripperologer anser så tror jag att detta faktiskt var hans sista gärning. Fantasierna hade säkerligen funnits hos honom i många år och nu hade han äntligen fått chansen att leva ut dem till fullo, och hur går man vidare efter det? Det finns ett begränsat antal scenarier för det antar jag. Sinnesjukdom, självmord eller arrestering tycks vara närmast till hands. Det här fallet är så vidrigt och komplext att jag tror att vi tar det från allra första början.
Det mesta vi vet om Mary Kelly är egentligen uppgifter erhållna från hennes sambo Joseph Barnett och är väl i vissa fall inte helt tillförlitliga, men de ger oss åtminstone lite information om Kellys bakgrund och familjehistoria. Kelly föddes i Limerick på Irland (oklart om det är staden eller grevskapet som avses) 1863, men flyttade som ung flicka med sin familj till Wales där fadern arbetade inom järnindustrin i antingen Carnarvonshire eller Carmarthenshire. Hon ska ha haft 6 eller 7 bröder och en syster. Den ena brodern, Henry (kallad "Johnto"), ska ha varit soldat i 2nd Battalion Scots Guard och torde således ha varit stationerad i Dublin. En annan släkting ska, enligt Kellys väninna Lizzie Albrook, ha varit anställd vid någon teater i London. Enligt Barnett så hade Kelly ingen kontakt med sin familj, men hyresvärden på Miller's Court, John McCarthy, hävdar att hon fick åtminstone ett brev skickat till sig från sin mor. Kellys familj beskrivs som "fairly well off" och "well to do people" av Barnett och en Mrs Carthy respektive, så det verkar alltså inte ha gått någon ekonomisk nöd på dem. Vid 16 års ålder (1879) så gifter sig Kelly med en kolarbetare vid namn Davis som dör en i en gruvexplosion bara ett par år senare. Det har spekulerats i att de hann få barn innan denna tragiska händelse, men konkreta bevis för det saknas. Efter detta flyttar Kelly till Cardiff där hon bor hos en kusin och jobbar som prostituerad. Hon förekommer dock inte i polisens register och påstod själv att hon tillbringade det mesta av tiden där i sjuksäng.
1884 kommer hon så till London och enligt obekräftade uppgifter ska hon ha bott hos nunnorna på Providence Row Night Refuge och där utfört olika hushållssysslor samt arbetat i deras butik på Cleveland Street. Om man istället väljer att tro på Barnetts utsagor så jobbade Kelly vid denna tid på en finare bordell i West End och lär till och med ha följt med en herre till Paris (där hon inte trivdes något vidare). Det förekommer även ett vittnesmål från en Mrs Elizabeth Phoenix som hävdar att Kelly vid någon tidpunkt bodde hos hennes svåger på Breezer's Hill, ett område med ganska tvivelaktigt rykte. Därefter (1886) flyttar hon ihop med en byggarbetare som enligt Barnett ska ha hetat Morganstone (möjligtvis Morgan Stone) i West End, men förhållandet verkar ha varit kortvarigt för en annan man, Joseph Fleming, kommer snart in i hennes liv. Det är också under 1886 som hon flyttar in på Cooley's Lodging House på Thrawl Street och det är som boende på den adressen som hon lär känna Barnett året därpå.
Redan efter andra träffen bestämmer sig Barnett och Kelly för att sätta bo tillsammans och flyttar först till George Street, sedan Little Paternoster Row (där de blir vräkta för utebliven hyra och fylla) och därifrån till Brick Lane. I februari eller mars 1888 flyttar de så slutligen till den lilla enrummaren på 13 Miller's Court. Paret Barnett/Kelly beskrivs av vänner och bekanta som en behaglig konstellation, undantaget när alkohol är inblandat då det kan gå ganska vilt till. Mary Kelly anses ha vissa konstnärliga företräden och förefaller för de allra flesta ha varit något mer allmänbildad än sin omgivning och Barnett, i sin tur, ger intryck av att vara en hygglig prick, framför allt generös gentemot Kelly. När Barnett förlorar sitt jobb i månadsskiftet augusti/september 1888 så återgår Kelly till prostitution och Barnett beslutar sig för att lämna henne. Han säger i förhören efter mordet att den egentliga anledningen till separationen inte var att Kelly prostituerade sig utan snarare att hon lät prostituerade bo hemma hos dem. Oavsett orsak så flyttar han i alla fall in på Buller's Boarding House på New Street nära Bishopsgate i samma veva som Kelly upplåter sitt hem åt en kvinna vid namn Maria Harvey. Barnett fortsätter emellertid att besöka Kelly, ibland uppstår högljudda diskussioner, ibland ger han henne bara en slant för dagen.
Den 8-9 november 1888, vad som kommer att bli Kellys sista dygn i livet, innehåller följande händelser:
Klockan 19.30 - 20.00: Barnett hälsar på hemma hos Kelly där hon befinner sig i sällskap med en annan kvinna, förmodligen Lizzie Albrook. Barnett lämnar dem vid åttatiden och återvänder till Buller's Boarding House där han spelar whist till 00.30 och sedan går till sängs.
Klockan 20.00 - 23.45: Mellan dessa klockslag finns inga bekräftade iakttagelser av Kelly. Det sägs att hon antingen är på Ten Bells (en av de pubar där kvinnor av tvivelaktig vandel är välkomna som ni kanske minns från ett tidigare inlägg) och dricker tillsammans med väninnan Elizabeth Foster eller att hon befinner sig på Britannia i sällskap med en välklädd yngre man med mörk mustasch och är mycket berusad.
Klockan 23.45: Mary Ann Cox, en 31-årig prostituerad boende på 5 Miller's Court, ser Kelly promenera med en satt och sjavigt klädd man i 35-årsåldern. Han är cirka 165 cm lång och bär på ett litet ölfat. Cox följer efter dem in på Miller's Court och när hon passerar dem säger hon "Goodnight" på vilket Kelly något förvirrat svarar "Goodnight, I'm going to sing". Några minuter senare hör Cox hur Kelly sjunger visan A Violet from Mother's Grave. Ungefär vid denna tidpunkt äter hon sin sista måltid, bestående av fisk och potatis. Cox återvänder till gatan vid midnatt och hör Kelly, fortfarande sjungandes samma sång.
Klockan 00.30: En granne vid namn Catherine Pickett stör sig på Kellys sjungande, men hindras av sin man från att gå ner och skälla på henne. "Lämna den där stackars kvinnan ifred", uppmanar han henne.
Klockan 01.00: Det börjar regna och Cox återvänder hem för att värma sig. Kelly sjunger alltjämt och ljuset är tänt. Cox ger sig av ut igen strax därpå. Elizabeth Prater, grannen ovanpå Kelly, står vid ingången till Miller's Court och väntar på en man i cirka en halvtimme. Hon hör ingen sång och ser ingen vare sig gå eller komma. Efter ett kort besök hos McCarthy (hyresvärden) så beger hon sig hem och går till sängs. Hon är mycket berusad.
Klockan 02.00 - 03.00: George Hutchinson, boende på Commercial Street och flyktig bekant till Kelly, möter henne på Flower and Dean Street. Hon ber honom om pengar, men han svarar att han har gjort av med allt på en resa till Romford. Hon önskar honom en god morgon och förklarar att hon måste ge sig av för att skrapa ihop lite pengar. Hon beger sig i riktning mot Thrawl Street. Hutchinson säger i förhören att han vid denna tidpunkt just har passerat en okänd man i korsningen vid Thrawl Street, men utan att fästa någon särskild uppmärksamhet vid honom.
Hutchinson ser sedan samme okände man lägga armen om Kellys axlar och säga något som får henne att skratta, oklart exakt vad. Hutchinson hör henne säga "All right" och mannen svara "You will be all right for what I have told you". De går sedan iväg mot Dorset Street, Hutchinson noterar att mannen har ett litet kuvert i sin vänstra hand. Medan de stannar till under gatlyktan vid puben Queen's Head får Hutchinson en bättre uppfattning om mannens utseende. Han har blek hy, en liten mustasch med uppåtpekande ändar, mörkt hår, mörka ögon och buskiga ögonbryn. Enligt Hutchinson ser han judisk ut, är mycket välklädd och har en tjock guldkedja med någon sorts sten hängande från västlinningen. Han är cirka 170 cm lång och i 35-årsåldern.
Kelly och mannen korsar Commercial Street och svänger in på Dorset Street, Hutchinson följer efter dem fram till Miller's Court där de stannar och samtalar i några minuter. Kelly säger "All right, my dear. Come along. You'll be comfortable" varpå mannen lägger sina armar om Kelly och kysser henne. När Kelly sedan påpekar att hon har förlorat sin näsduk så räcker mannen henne en röd sådan och de går in på Miller's Court. Hutchinson lämnar platsen när klockan slår 03.00
Kockan 03.00: Mary Ann Cox återvänder hem ytterligare en gång. Det spöregnar ute. Hon varken hör eller ser något av Kelly, men ibland hör hon folk komma och gå på gården. Vid 05.45 hör hon någon lämna huset, men varifrån vet hon inte eftersom hon inte hör någon dörr slå igen.
Klockan 04.00: Elizabeth Prater vaknar av att hennes katt, Diddles, tassar runt på hennes hals. Hon hör en röst ropa tyst "Oh, murder!", men fäster ingen vikt vid det eftersom sådana rop förekommer titt som tätt i området. Även Sarah Lewis, som övernattar hos några vänner på Miller's Court, hör samma rop.
Klockan 08.30: Caroline Maxwell, en ytlig bekant till Kelly, hävdar att hon ser henne vid denna tid på morgonen, alltså en bra stund efter det att hon anses ha blivit mördad. I förhören beskriver Maxwell hennes klädsel och utseende ingående och hävdar bestämt att hon inte har misstagit sig på datumet, men erkänner också att hon inte känner henne särskilt väl.
Klockan 10.00: Maurcie Lewis, en skräddare hemmahörande på Dorset Street, berättar för pressen att han såg Barnett och Kelly på krogen Horn of Plenty kvällen innan mordet. MEN, vad mer frapperande är, han hävdar också att han såg Kelly vid 10-tiden dagen efter mordet. Lewis kallas inte till förhören och ignoreras i princip av utredarna. Med all rätt, enligt min mening, både vad gäller Maxwell och Lewis.
Klockan 10.45: John McCarthy, hyresvärd för Miller's Court, skickar sin högra hand Thomas Bowyer för att inkassera försenade hyrespengar från Kelly. Bowyer knackar på, men ingen öppnar och dörren är låst. Genom ett hål i fönstret petar han undan gardinen och kikar in. Det han ser går knappt att beskriva i ord. Han informerar McCarthy ögonblickligen och han i sin tur (efter att själv ha beskådat Kellys osannolikt stympade kropp) springer till polisstationen på Commercial Street där han berättar vad han nyss har sett för inspektör Walter Beck. Tillsammans återvänder de till Miller's Court.
Efter att ha väntat på blodhundarna Barnaby och Burgho (ännu en briljant idé signerad Sir Charles Warren) i flera timmar så tröttnar överkommissarie Thomas Arnold och ber McCarthy att slå in dörren. När de kommer in i rummet finner de Kellys kläder prydligt hopvikta på en stol, hennes kängor står framför den öppna spisen och hon själv är klädd i ett nattlinne. Av hennes ansikte, bål och ben finns inte mycket kvar.
Dr Thomas Bond, en mycket erfaren och aktad rättsläkare beskriver Mary Kellys skador på följande vis: "The whole of the surface of the abdomen and thighs was removed and the abdominal cavity emptied of its viscera. The breasts were cut off, the arms mutilated by several jagged wounds and the face hacked beyond recognition of the features. The tissues of the neck were severed all round down to the bone." Det är med andra ord en helt och hållet vidrig scen som möter polis och utredare. Inte nog med att kroppen är fullkomligt massakrerad, delar av henne ligger dessutom utspridda på det mest besynnerliga sätt. Livmodern, njurarna och ena bröstet ligger under huvudet. Det andra bröstet vid ena foten och levern mellan fötterna. Inälvorna ligger på höger sida av kroppen och mjälten på vänster. Hud och kött från bålen ligger på ett bord bredvid sängen. Höger lår är avskalat ner till benpipan. Jack the Ripper har, med John McCarthys ord, förstört Mary Jane Kelly.
Dr Thomas Bond och Dr George Bagster Phillips hade vissa problem med att fastslå exakt när Kelly hade dött, men uppskattade tiden till mellan 02.00 och 08.00. Tack och lov så var de ganska säkra på att hon redan var död när själva stympningen började och att nästan allt blod på platsen kommit från hennes halspulsåder. I motsats till Dr Phillips så trodde inte Dr Bond att mördaren hade några särskilda kunskaper om människokroppen och dess anatomi, inte ens på en slaktares nivå.
Bilderna från mordplatsen är kort sagt fruktansvärda och har man en gång sett dem så glömmer man dem aldrig. Därför har jag valt att publicera dem allra sist och längst ner i detta inlägg så att ni själva får avgöra om ni vill se dem eller ej.
Utredningen kom att ledas av Frederick Abberline och Sir Robert Anderson, men sanningen att säga så hade de inte speciellt mycket att gå på. Det fanns liksom inga ledtrådar. Visst, någon hade eldat i den öppna spisen och förmodligen var det en del av Kellys kläder som hade fått tjäna som bränsle för att lysa upp rummet under hela den grymma processen, men det sa ingenting om vem som hade hållit i kniven. Visst, dörren var låst från insidan, men nyckeln hade försvunnit långt tidigare och både Barnett och Kelly använde det trasiga fönstret för att lägga på och av haspen så det var inte något större mysterium, mördaren måste ju ha sett Kelly öppna dörren när hon släppte in honom. Såvida han inte dök upp senare och ensam? Joseph Barnett misstänktes aldrig för mordet på Kelly. Polisen intervjuade honom i flera timmar efter mordet och såg inte någon anledning att betvivla hans oskuld. Det gör egentligen inte jag heller, låt vara att FBI-agenten/författaren John Douglas profil av Jack the Ripper har flera intressanta beröringspunkter med Barnett. Vissa anser rentav att Barnett begick detta mord under en psykos och försökte få det att likna de övriga morden, andra anser att han faktiskt var Jack the Ripper och begick de första morden för att skrämma bort Kelly från gatan. Personligen tror jag inte att Barnett hade med saken att göra alls.
Så vad hände egentligen i Kellys rum den natten? Ja, säg det. Resultatet är ju i alla fall så tydligt som någon kan begära. Om mordet hade skett idag så hade man med största säkerhet kunnat lyfta DNA från gärningsmannen eftersom han med stor säkerhet också blödde själv. När man hugger och skär någon på detta frenetiska vis så slinter man oundvikligen på grund av att kniven blir väldigt kladdig. 1888 fanns förstås inte denna möjlighet. Man hade börjat experimentera med fingeravtryck, men inte heller det hade förmodligen gett någonting i den sörja som fanns på brottsplatsen. En intressant metod som vissa förespråkade var att ta en närbild på ögat eftersom det sista offret såg tydligen skulle finnas inpräntat där som ett fotografi. Lyckligtvis hade utredarna en betydligt nyktrare inställning än så. Blodhundarna som tidigare nämndes var också en nyhet inom poliskåren och idag använder man ju hundar till allt möjligt, men i detta fall bidrog det bara till försening av utredningen och allmänhetens växande missnöje med dess effektivitet.
Mordet på Mary Kelly blev förmodligen Jack the Rippers sista gärning, även om vissa betvivlar det. Det har spekulerats i att det finns dolda budskap på väggen i rummet på 13 Miller's Court och att dessa stämmer överens med skador tillfogade både på Eddowes och senare Carrie Brown, men jag förhåller mig som sagt skeptiskt till dylika utsvävningar. Det vi ser på bilderna nedan är resultatet av ett växande vansinne och ett enormt hat mot kvinnor generellt och prostituerade specifikt. Om offret ser ut på det viset så kan gärningsmannen knappast vara hel och ren när han beger sig därifrån, men som vanligt så har ingen sett något utöver det vanliga. Därför har det också spekulerats i att Jack var en man som man förväntas se med blodiga kläder, en kirurg, slaktare eller liknande. Därur springer också teorierna kring en "Jill the Ripper", att det skulle ha varit en barnmorska till exempel.
Jag såg inte fram emot att skriva denna text, mordet är så vidrigt och bilderna av Kellys stympade kropp har allt sedan jag såg dem för första gången (för snart 25 år sedan) till och från dykt upp för min inre syn och i obehagliga drömmar. Jag har fortfarande svårt att titta på dem, men i och med att gåtan Jack the Ripper har blivit något av en besatthet för mig så tvingas jag se dem om och om igen. Det är mitt eget val förstås och det får jag vackert leva med. Mitt hopp står till att det en dag kommer att löna sig och att vi får reda på vem som begick dessa brutala mord. Även om gärningsmannen troligtvis har varit död i mer än ett sekel så är vi många som inte är beredda att låta honom komma undan för det.
Mary Kelly begravdes på Saint Patrick's Roman Catholic Cemetary i Leytonstone den 19 november 1888, hon blev 25 år gammal och var således betydligt yngre än de andra offren i denna grymma historia. På hennes gravsten anges hennes namn som "Marie Jeanette Kelly".
Fridens...
13 Miller's Court
Mary Jane Kellys stympade kropp
Från en annan vinkel, lårbenet i förgrunden
