Jack the Ripper

Bucks’s Row (ursprungligen Ducking Pond Row och idag Durward Street) erhöll en lika delar olycklig som evig plats i de kriminologiska och ripperologiska annalerna en tidig morgon den 31 augusti 1888. Cirka klockan 03.40 så påträffades Mary Ann "Polly" Nichols mördad och mannen som gjorde den hemska upptäckten var körsnären Charles Cross. Hon hade fått halsen avskuren och hade ett djupt sår i och flera snitt löpandes över bålen. Döden torde ha inträtt ögonblickligen och således var det första av de fem kanoniska Rippermorden ett obestridligt faktum.

Buck's Row var "en smal genomfart i öst-västlig riktning från Brady Street till Baker's Row (idag Vallance Road)". Av de mordplatser vi här kommer att gå igenom så är det den i särklass bäst bevarade, för även om stallet intill är rivet så finns muren som inneslöt det och skolbyggnaden som reste sig över det kvar i allra högsta grad. Nichols livlösa kropp anträffades framför infarten till Brown's Stable Yard och varken invånare eller arbetare i området kunde dra sig till minnes att någonting utöver det vanliga skulle ha hörts eller setts vare sig innan eller efter mordet. Som brukligt är i denna ohyggliga berättelse så befann sig polisen alldeles runt knuten och det tog inte lång tid innan konstaplar Mizen, Neil och Thain var på plats. Redan vid 04-tiden var även rättsläkaren Dr Henry Llewellyn på plats, men då hade förstås Jack själv sedan länge försvunnit från platsen. Säga vad man vill, och jag vill verkligen inte insinuera någonting, men han tycks ha haft en kusligt exakt inblick i polisens förehavanden under sina mordnätter. Kanske hade han bara tur? Kanske var han bara väldigt observant? Kanske fick han sin vetskap om detta från någon poliskälla? Oavsett vilket förslag man föredrar att tro på så är det till sist ändå bara spekulationer och gissningar.

Likheterna mellan brottsplatsen på Buck's Row och den på Dutfield's Yard (där Elizabeth Stride kom att mördas ganska exakt en månad senare) är verkligen slående. Stallet, muren, den öppna platsen, körsnären som påträffar kroppen, allt stämmer. Allt, förutom det faktum att jag redan har avfärdat Stride som ett Ripperoffer förstås, men det har med rättsteknisk bevisning att göra och ytterst lite med likheter i brottsplats att skaffa (se mina tidigare inlägg om Elizabeth Stride för mer om det).

Så, vad kan vi dra för slutsatser om Buck's Row som mordscen? Ja, för det första så kan man konstatera att det krävs ett inte oansenligt mått mod (eller dumdristighet) för att börja stympa någon på en så pass vältrafikerad gata och i en sådan nedgången del av staden. Alla möjliga sorters människor arbetade och bodde där och hade en hamnarbetare eller slaktare råkat passera vid tiden för dådet, och sett en av "sina egna" bli attackerad, så hade Jacks dagar förmodligen varit räknade. Dessutom patrullerades området ganska flitigt av polisen redan innan mordens början, så risken för att bli arresterad var inte heller oansenlig. I vanlig ordning tycks dock dylika ting och detaljer inte ha bekymrat Jack the Ripper nämvärt.

Det är ett ständigt och irriterande faktum att alla dessa mord, förutom det på Mary Kelly, utfördes på extrema högriskplatser och att han ändå lyckades undgå lagens långa arm. Till och med efter mordet på Annie Chapman, när polisnärvaron ökades avsevärt, så gick man bet i sin jakt på honom. Det är sannerligen anmärkningsvärt. Som grädde på otursmoset så visade det sig också snart att de allra flesta vittnen (förutom Israel Schwartz och några få andra) var hejdlöst opålitliga. Vadan detta? Är det helt enkelt så, som vissa forskare påstår, att det var resultatet av den sensationalism som orsakades av tidningar som The Star med flera? Det är absolut inte otroligt, särskilt inte med tanke på att det fanns pengar att tjäna på att prata med tidningarna, oavsett om man talade sanning eller inte. För i ärlighetens namn, om du inte ens vet hur du ska överleva dagen, spelar det då verkligen någon roll hur du tjänar ihop till mat och potatis?

Om man bara betraktar platserna för morden för vad de är så blir en sak väldigt tydlig: samtliga är platser dit en prostituerad skulle kunna ta en kund. Det är allt. Muren som omgav stallet på Buck's Row är en helt okej plats för en "threepence stand-up", liksom staketet nedanför vilket Chapman senare påträffades, trapphuset där Tabram mördades och den mörka vrå på Mitre Square där Eddowes mötte sin skapare. Utifrån detta kan man dra slutsatsen att Jack på sätt och vis var en främling för sina offer och definitivt en person som inte väckte någon större oro hos dem. De hade förmodligen sett honom någon gång eller två, kanske på puben Ten Bells eller någon liknande inrättning. Jag är också övertygad om att samtliga offer kände varandra, om inte till namn så åtminstone till utseende. Invånarna i Whitechapel var trots allt inte så många och de kvinnor som gick på gatan var förstås ännu färre. Dessutom fanns det bara ett fåtal platser där de var välkomna, som härbärgen, arbetshus och en handfull pubar som The Frying Pan och nyss nämnda Ten Bells.

Så hur sammanfattar vi Buck's Row som brottsplats? Det var, kort och gott, en bra plats för samkväm med prostituerade, men en usel plats att begå ett mord. Antalet potentiella vittnen kan räknas i hundratal eller, som i detta fall, inte alls. Jacks beteendemönster får honom att framstå som ett lätt byte för polisen och hade det skett idag så hade det bara varit en fråga om timmar innan han hade gripits. Poliskåren 1888 hade inte tillgång till de vetenskapliga och tekniska verktyg vi har idag, de förlitade sig på intelligens och fotarbete och begränsades av en mängd märkliga regler och ordergångar (mer om det när vi kommer till händelserna rörande "Goulston Street Graffitti"). Det är också, i ett nötskal, varför ripperologi fascinerar så många människor världen över. För att citera mig själv från den engelskspråkiga versionen av denna blogg: "It is a game of deduction, the ultimate Sherlock Holmes adventure."

Fridens...

                                                      Buck's Row idag med mordplatsen markerad

Buck's Row som det såg ut 1888 (sett ifrån motsatt håll jämfört med ovan)

Jag tycker nog att det har blivit dags att ta en närmare titt på själva platserna för morden, vilka i viss mån är lika viktiga för att förstå Jack the Rippers gärningar som dåden i sig. I denna genomgång kommer jag att inkludera George Yard Buildings, platsen för mordet på Martha Tabram, men däremot utesluta platsen för mordet på Mary Kelly. Det sistnämnda för att den skiljer sig så markant ifrån de andra, den var nämligen ganska ideal emedan de övriga är att betrakta som relativa högriskplatser. Längre fram kommer jag dock att ägna stort utrymme åt både Mary Kelly och den ovanligt vidriga syn som mötte utredarna på 13 Millers Court.

Så, med det sagt, låt oss börja.

Trots det faktum att inga bilder, teckningar eller ens ritningar av hur George Yard Buildings såg ut bakom fasaden har överlevt tidens tand så vet vi åtminstone att det användes som inackorderingshus vid tiden för mordet på Martha Tabram och att hennes livlösa kropp anträffades av hennes granne John Reeves. Han gjorde det makabra fyndet på avsatsen mellan första och andra våningen vid 04.50-tiden den 7 augusti 1888, hon hade knivhuggits inte mindre än 39 gånger i kropp och hals. Pressen vid den här tiden beskrev George Yard Buildings som en klassisk, viktoriansk slum där hyresgästerna "upplåter sina sängar över natten till förbipasserande" och tillade för säkerhets skull att "män går dit med kvinnor, som vore de deras fruar". Detta förnekades förstås bestämt av hyresvärden och emedan hans hållning stod helt i kontrast till pressens beskrivning så finner man nog sanningen någonstans mitt emellan dessa två ytterligheter. De boende i George Yard Buildings var i de flesta (om inte alla) fall "unfortunates" (olyckliga, i betydelsen prostituerade) eller "poor labouring class" så det är inte särskilt svårt att tänka sig att vissa av de boende använde de dåligt belysta trapphusen, där ljuset för övrigt släcktes helt klockan 23.00 om kvällen, för "sammanträffanden" i skydd av mörkret. En stor fördel med detta var att man kunde bedriva sina affärer inomhus och således helt oberoende av väder och vind, ett faktum som möjligen även den ständigt opportunistiske Jack the Ripper kände till?

I byggnaden fanns inte mindre än 48 inackorderingsrum som kunde nås via tre stycken balkongavsatser i betong på baksidan samt via det allmänna trapphus som kunde nås via en välvd ingång på framsidan. Som jag nyss nämnde så var det alltså i trappan, på avsatsen mellan första och andra våningen, som Martha Tabram mötte sitt öde.

Det behöver knappast påpekas att detta var en plats där folk kom och gick under dygnets alla timmar, vissa för att gå till jobbet och andra på väg hem efter att ha tillbringat hela natten på stadens gator på jakt efter några få ören. Ett mord begånget i ett trapphus brukar ofta vara ett mord i affekt eller utan särskilt uppsåt och i de allra flesta fall kan gärningsmannen ringas in relativt omgående. Det är verkligen ingen plats att rekommendera om man vill göra "karriär" som mördare. Tre personer avlade vittnesmål i de inledande förhören om Tabrams död: John Reeves i nummer 37 (som även påträffade kroppen), Elizabeth Mahoney i nummer 47 och Alfred Crow i nummer 35. Att det var ett ovanligt brutalt mord rådde det inget tvivel om, men att det skulle eskalera ytterligare kunde ingen föreställa sig, ens i sin vildaste fantasi.  

Så varför detta underliga val av brottsplats? Tja, vissa kriminologer och kriminalpsykologer är ganska övertygade om att Jack bodde i närheten, om inte i samma hus, och att detta således var ett logiskt val för det första dådet. Mitt i vad man brukar kalla mördarens "comfort zone". Även många geoprofilerare (som alltså använder de olika brottsplatserna som underlag för att räkna ut ungefär var mördaren bor) skriver under på denna teori och faktum är att geoprofilering har visat sig stämma ganska väl i många andra, liknande fall. Men, för att en helt pålitlig geoprofil ska kunna byggas så måste vi med säkerhet veta när och var seriemorden tog sin början och att gärningsmannen faktiskt var en och samma. I fallet med Jack the Ripper så är det som bekant så att inga av dessa kriterier kan uppfyllas på ett tillfredsställande sätt. Särskilt inte i fallet med mordet på Tabram.

Anledningen till att jag personligen tycker att George Yard Buildings är en så intressant plats är min starka övertygelse om att det var där allting började. Platsen där Jack the Rippers blodtörst, galenskap och mentala förfall först fick utlopp. Han kände med stor säkerhet till området, men jag tror att mordet på Tabram var ett plötsligt infall, en oemotståndlig impuls och det ögonblick då allt som hade byggts upp inom honom släpptes löst på en stackars kvinna som bara råkade passera. Vi kanske inte har några ritningar över byggnaden i vilken mordet skedde, men jag tror att vi åtminstone har en grundläggande skiss över mannen som kom att bli känd som Jack the Ripper.

George Yard Buildings byggdes om till studentbostäder redan 1890 och döptes om till Charles Booth House. I januari 1973 så revs både George Yard Buildings och grannhuset St George's House för att ge rum åt Sunley House. Platsen där George Yard Buildings låg återfinns numera på Gunthorpe Street. Som en intressant parentes kan nämnas att en man vid namn Winston G. Ramsey faktiskt köpte grinden som fanns vid den välvda ingången mot gården och använde den som trädgårdsprydnad.

Fridens...

                                                    George Yard Buildings kort innan rivningen

                                                                   Gunthorpe Street idag

Jag kände på mig att det var någonting viktigt jag hade glömt angående mordet på Stride, nämligen mordvapnet. Det fastslogs av doktor George Bagster Pillips att Stride togs av daga medelst en kortbladig kniv medan de andra morden ska ha utförts med en långbladig kniv. Detta är ett mycket störande faktum och antyder två saker. Antingen att Jack bar flera knivar med sig när han letade efter ett lämpligt offer eller att Stride, som jag tidigare har föreslagit, mördades av en helt annan man. Jag skriver "man" med stor säkerhet, trots de många teorierna kring en möjlig "Jill the Ripper".

Jag drar mig också till minnes vad John Douglas skrev om mordet i sin bok The Cases That Haunt Us: "[...] the MO is the same, but the signature appears to be different." Douglas anser ändå att båda morden inom ramen för "The Double Event" utfördes av samma person, vilket jag inte alls håller med om. Låt mig klargöra lite ytterligare varför.

Douglas, och många med honom, tror att Louis Diemschutz avbröt mördaren innan han fick tid att stympa Strides kropp. Därför är Modus Operandi detsamma som i övriga fall, men eftersom stympningen aldrig hann fullbordas så saknas "signaturen". Således, brukar det heta, var Jacks blodtörst fortfarande inte släckt när han råkade på Catherine Eddowes på Mitre Square bara 45 minuter senare. Det är förstås inte omöjligt och det vore arrogant av mig att kategoriskt avfärda ett sådant scenario, men jag är fortfarande ovillig att hålla med.

Som jag har påstått tidigare så tror jag att Stride föll offer för en helt annan mördares hand, förmodligen en av de män (eller båda) som iakttogs av Israel Schwartz helt nära den plats där Diemschutz senare påträffade hennes kropp. Ingen av dessa mystiska män var, såvitt jag uppfattar saken, Jack the Ripper. För anta att du har någonting otalt med en av de många prostituerade i området och att du är tokig nog att mörda någon, vilken tidpunkt kan vara bättre? Mordet på Stride skedde i affekt, ett ögonblicksdåd utfört av någon som avskydde henne specifikt eller hennes medsystrar generellt. Kanske av någon som till och med närde en morbid nyfikenhet för mord och som säkert hade både hört och läst om Jacks vansinnesdåd. Jag har inga definitiva svar, men jag håller det för mycket mer troligt åtminstone.

Jag kan inte för allt i världen föreställa mig ett scenario där Jack the Ripper bara kallt accepterar att han blir avbruten i sin gärning och flyr platsen. Han tycks alltid ha försvinna precis när polisen kommer runt knuten och bara lämna efter sig en stympad kropp. Varför skulle han tillåta en vanlig civilist att störa honom i hans sinnessjuka ärende? Svaret är enkelt: det skulle han inte. För även om han är känd för att enbart ha mördat kvinnor så tror jag inte att någon skulle undkomma oskadd om de stört honom i hans näst intill heliga ritual. Vidare så måste mördaren, oavsett om han är skvatt galen eller yrkesmördare, pusta ut, samla sig och rensa tankarna innan han går vidare efter ett debacle som detta. Därpå följer den enorma risken att bli upptäckt när han rör sig från en plats till en annan. Någonting i detta klingar falskt.

Det tar bara 10-15 minuter att promenera från Dutfield's Yard till Mitre Square, men skulle Jack the Ripper verkligen ha företagit sig en sådan promenad nerblodad efter mordet på Stride? Nej, knappast. Mer troligt är det i så fall att han hade någonstans att gömma sig och byta om mellan dessa två adresser och det skulle också förklara varför ingen såg honom. Det kan också förklara varför mordvapnet inte var detsamma vid båda morden under "The Double Event". Däremot måste man ändå ställa sig frågan: Varför använde han sig av en kortbladig kniv endast vid mordet på Stride? Befann han sig i en experimentell fas av sin mycket tvivelaktiga karriär?

Det här är bara ett addendum som sagt, men jag kan inte nog understryka de märkliga omständigheterna rörande mordet på Stride. Douglas, som tidigare citerades och som är mycket mer erfaren inom profilering och kriminologi än vad jag någonsin kommer att bli, hävdar att han skulle råda sina utredare att se på detta som ett dubbelmord. Kanske var det just det, kanske inte, men det hör egentligen inte hit. Det viktiga är att ifrågasätta där man ser tveksamheter, igen och igen om så krävs. Olösta fall med mer än ett sekel på nacken låter sig sällan imponeras av Occams rakkniv.

Fridens...

                                                    Mitre Square

Elizabeth Jacksons styckade kropp hittades med jämna mellanrum, i Themsen, mellan den 31 maj och 25 juni 1889. Vid den tiden var det inte särskilt många som trodde att det hade något med Jack the Ripper att göra och i ärlighetens namn så finns det inte heller mycket som talar för det. Alldeles oavsett hur hemska dess fynd var så såg polisen ingen anledning att koppla mordet på den 24-åriga Jackson till de övriga morden i Whitechapel. Visst, hon kan utan tvekan ha varit ännu ett offer för Uppskäraren, men det finns absolut inga bevis som pekar åt det hållet. Personligen så tror jag att hon föll offer för en annan seriemördare, mer specifikt samme okände förövare som låg bakom "The Whitehall Mystery" och "The Pinchin Street Murder". Mer om det längre fram.

Alice McKenzie (17 juli 1889) mördades i Castle Alley ungefär en halvtimme in på det nya dygnet. Hon hade fått halsen avskuren och hennes kropp hade lämnats i det regnväder som startade kort efter att hon hade bragts av daga (marken under henne var alltjämt torr). Även om man kunde dra många likhetstecken mellan mordet på McKenzie och de övriga offren så debatterades det vilt inom poliskåren huruvida hon skulle läggas till listan av Rippperoffer. Ett viktigt argument för att inte göra det var typen av sår som halsen uppvisade, förutom det dödande så var de relativt ytliga. När en man vid namn William Wallace Brodie dessutom plötsligt erkände mordet så blev saker och ting än mer förvirrande. Han avfärdades senare som en "tokstolle" och hade med största sannolikhet befunnit sig Sydafrika vid tiden för mordet. Brodie frisläpptes således, bara för att kort därefter arresteras igen, denna gång för bedrägeri. Då som nu så är åsikterna om mordet på McKenzie många och skiftande, men jag känner mig benägen att faktiskt inkludera henne i Uppskärarens offerskara. Kanske mer på magkänsla än faktisk bevisning dock, för hon är verkligen inte en lika övertygande kandidat som till exempel Martha Tabram. Å andra sidan så är hon ett betydligt mer troligt offer än många andra som har diskuterats här. Återigen: mer forskning och bevisning krävs

The Pinchin Street Murder (10 september 1889) var det namn som ytterligare ett fynd av en kvinnlig torso fick. Den här gången påträffades den under en järnvägsbro vid Pinchin Street och skiljer sig från vad som kallas The Whitehall Mystery på så vis att denna fortfarande hade armarna intakta. Varken huvud eller ben påträffades någonsin. I pressen påstod man snart att det skulle vara kvarlevorna efter en viss Lydia Hart, en prostituerad som hade försvunnit bara några dagar innan det fasansfulla fyndet. Hur det än kan ha varit med den saken så är sanningen den att torson aldrig officiellt identifierades. Jag har inga som helst problem att sätta detta fall i samband med The Whitehall Mystery och Elizabeth Jackson, som jag tidigare har nämnt så är jag helt säker på att alla tre föll offer för samma vettvilling. På frågan om Jack the Ripper hade någonting med detta att göra så är svaret ett bergsäkert "Nej!". Det kan vara nästan obegripligt hemskt att tänka sig, men jag misstänker att London hemsöktes av åtminstone två seriemördare vid denna tid. Båda uppenbarligen lika brutala och svårfångade.

Mordet på Frances Coles (13 februari 1891) är ett intressant fall. Många dåtida utredare ansåg henne vara ett av Jacks offer, men var hon verkligen det? Den slöa kniv som användes och själva tidsaspekten motsäger det, medan de generella omständigheterna och förövarens tillvägagångssätt talar för det. Vissa inom poliskåren var säkra på att James Sadler, en man som delade rum med Coles ett par dagar innan mordet, var den skyldige. En del gick till och med så långt som att föreslå att Sadler var Jack the Ripper. Hursomhelst, Sadler frikändes och anklagelserna ströks tack vare ett vittne som intygade att Sadler hade varit så pass berusad att han "knappt kunde stå upp" vid tiden för mordet. Tragiskt nog så fanns det faktiskt ytterligare ett offer i denna historia och för dess omständigheter. Den poliskonstapel som anträffade Coles, en man vid namn Ernest Thompson, hörde fotsteg från en person som avlägsnade sig från platsen, men eftersom Coles fortfarande var i livet vid den tidpunkten så förbjöd gängse protokoll honom från att avvika från platsen för att ta upp jakten. Detta kom att hemsöka honom under resten av hans levnads dagar, vilka sorgligt nog avslutades med att han knivhöggs till döds under ett bråk år 1900. Hur tragiskt mordet och dess efterdyningar än må ha varit så är det ändå föga troligt att Jack the Ripper låg bakom detta dåd. Jag baserar mitt antagande på grund av nyss nämnda slöa kniv samt tid förfluten mellan de kanoniska offren och Coles. Däremot så är jag ovillig att avfärda henne helt och fullt, det finns sannerligen skuggan av ett tvivel.

Carrie Browns (24 april 1891) namn får alltid ett par ögonbryn att höjas när man nämner henne som ett möjligt offer. Inte minst för att hon är ett av få påstådda offer utanför Londons stadsgränser. Hon mördades faktiskt så långt därifrån som på East River Hotel på Manhattan i New York. Den ökände mördaren George Chapman bodde för övrigt inte långt därifrån vid den aktuella tidpunkten. Den som dömdes för mordet på Brown var dock en algerier vid namn Ameer Ben Ali, men han frikändes elva (!) år senare. Även en dansk dräng misstänktes för detta brutala mord, men undslapp åtal. Tillvägagångssätt och omständigheter motsvarar mycket väl ett par av de kanoniska offren, men eftersom det hela utspelade sig på andra sidan Atlanten blir det lite väl spekulativt att koppla samman fallen. Visst, Jack skulle självfallet ha kunnat ta sig till USA för att fortsätta sitt morbida verk, men som så ofta förr så är bevisen bristfälliga och spekulationerna många. Det har påståtts (och i viss mån bevisats) att Scotland Yard skulle ha följt efter den mytomspunne Francis Tumblety över Atlanten, men eftersom inga hållbara bevis för att Tumblety skulle ha varit Jack the Ripper har redovisats så får man nog fråga sig om Jack över huvud taget företog sig denna resa. Mer troligt är det i så fall att Carrie Brown föll offer för en copycat. I ett TV-program som sändes härom året påstod en amerikansk utredare att vissa märken på Browns kropp liknade de som fanns ristade i Eddowes ansikte och på väggen i det rum där Kelly påträffades. Det hela presenterades med väldig övertygelse och det är möjligt att det ligger något i detta, men man ska också komma ihåg att det är lätt att se samband där man vill se dem.

Så, det var det, en enkel genomgång av de mest omtalade "offren" utanför kanon. Lika benägen som jag är att införa Tabram och McKenzie (och till viss del även Millwood och Coles) på listan över offer, lika benägen är jag att faktiskt stryka ett av de kanoniska offren, nämligen Elizabeth Stride. Det som har kommit att kallas "The Double Event" är enligt min ödmjuka mening två separata incidenter. Jag tror inte för ett ögonblick att Stride mördades av Jack. Mest troligt är att hon föll offer för någon av sina kunder, någon emotionellt störd man, kanske rentav imponerad och inspirerad av den verklige seriemördaren? En man som på en undskymd plats skar halsen av henne i brådhast, ett hafsverk om ni så vill. I samma ögonblick som Stride mötte sin baneman så är jag säker på att Jack redan befann sig någonstans i närheten av Mitre Square, spanandes efter ett lämpligt byte. Catherine Eddowes släpptes från fyllecellen klockan 01.00 och trekvart senare hittades hennes sönderskurna kropp av konstapel Edward Watkins. Resten är, som man säger, historia.

Fridens...

                             Pinchin Street idag

                             Castle Alley idag