Brottsplatserna - Del 5: Catherine Eddowes
Kategori: Allmänt
Om det nu faktiskt var så att morden på Elizabeth Stride och Catherine Eddowes var den "Double Event" som många tror så kan det nu vara lägligt att förklara hur platserna förhåller sig till varandra rent geografiskt och se över det påstådda händelseförloppet. Henriques Street (före detta Berner Street alltså) ligger som en avstickare vid Commercial Roads västligare avsnitt och det snabbaste sättet att nå Mitre Square är att bara fortsätta på Commercial Road i västlig riktning och vika in på Whitechapel Road ner mot Aldgate. Dessa båda vägar är då som nu ganska livligt trafikerade och som fotgängare är de kanske inte att rekommendera idag, låt vara att de för drygt etthundra år sedan var relativt lättframkomliga ändå. Nej, om man skulle företa sig promenaden idag så är det nog bättre att ta Back Church Lane ner till Hooper Street och sedan Minories upp till Aldgate. Om det nu var så att Jack gjorde sig skyldig till dubbelmord mellan klockan 01.00 och 01.45 den 1 oktober 1888 så var det med säkerhet denna sistnämnda väg han använde sig av för att ta sig mellan de båda platserna. Riskerna förknippade med större gator och bättre belysning torde ha förefallit honom alldeles för stora, särskilt i ett nerblodat och uppjagat tillstånd. De mindre gatorna erbjöd mörker, folktomhet och andrum.
Tidsaspekten är egentligen inget problem, det tar bara en kvart att promenera i behagligt tempo mellan de båda adresserna. Problemen uppstår först när man ser till omständigheterna under vilka promenaden och det kommande mordet på Eddowes ska ha företagits. Inte nog med att Jack har mördat Stride och varit svindlande nära att ha blivit påkommen, han måste dessutom vänta i skuggorna på att Diemschutz ska lämna platsen. Därefter ska han alltså bege sig nerblodad (och säkerligen ganska stressad) till Mitre Square, möjligen med ett stopp på någon säker adress för att byta ut sin kortbladiga kniv mot en långbladig (förutsatt att han inte redan hade den på sin person). Vid Mitre Square är det vid hans påstådda ankomst dessutom redan full ruljans i form av potentiella vittnen och poliser. Jack ska således ha flytt platsen för mordet på Stride strax efter 01.00, tagit sig till Mitre Square, inväntat att poliserna passerar platsen under sina rutinpatrulleringar, fått syn på Eddowes som kort tidigare har släppts ur fyllearresten och som av en händelse råkar vara prostituerad (på en plats där prostituerade inte är särskilt vanligt förekommande), mördat och stympat henne å det grövsta i ett mörkt hörn av det lilla torget och sedan försvunnit som genom ett trollslag när poliserna återvänder till platsen klockan 01.45. Låter det osannolikt? Det är det. Vi backar bandet en smula och tar en titt på de faktiska omständigheterna kring det bestialiska mordet på Eddowes.
Catherine Eddowes (ibland även kallad Kate Kelly eller Kate Conway) påträffas redlöst berusad av konstapel Louis Robinson utanför Aldgate High Street 29 klockan 20.00 den 30 september. Hon är så pass berusad att han behöver hjälp av en kollega, George Simmons, för att ta henne till polisstationen i Bishopsgate. Sergeant James Byfield noterar hennes ankomst dit klockan 20.45 och på hans order görs tillsyn av henne av varje halvtimme under kvällen. Hon uppger vid ankomst att hon heter "Nothing" och somnar sedan i cellen utan vidare dramatik. Medan Eddowes sover sin djupa fyllesömn så påbörjar de konstaplar, Edward Watkins och James Harvey, som senare ska hitta hennes döda kropp sin patrullering av området på och kring Mitre Square. En kvart efter midnatt hörs Eddowes sjunga tyst för sig själv i cellen och vid halv ett frågar hon när hon ska bli släppt varpå häkteskonstapel George Hutt svarar "När du kan ta hand om dig själv". Eddowes påpekar att hon faktiskt kan det nu, men kommer trots det inte att släppas förrän prick klockan 01.00. Det är vid frisläppandet som en närmast profetisk konversation med George Hutt uppstår. Jag återger den i sin helhet (som Hutt mindes den vid förhöret) nedan, det är jag som har fetstilat:
"What time is it?" she asks Hutt.
"Too late for you to get anything to drink." he replies.
"I shall get a damn fine hiding when I get home." She tells him.
Hutt replies, " And serve you right, you had no right to get drunk."
Hutt pushes open the swinging door of that station.
"This way missus," he says, "please pull it to."
"All right'" Kate replies, "Goodnight, old cock."
"Too late for you to get anything to drink." he replies.
"I shall get a damn fine hiding when I get home." She tells him.
Hutt replies, " And serve you right, you had no right to get drunk."
Hutt pushes open the swinging door of that station.
"This way missus," he says, "please pull it to."
"All right'" Kate replies, "Goodnight, old cock."
Hennes allra sista ord till Hutt har i det närmaste blivit bevingade emedan det fetstilta på ett obehagligt sätt kom att förespegla dels vad som hände, dels säkerligen exakt vad Jack kände när han tog henne av daga: "Serves you right" (Rätt åt dig). Efter frisläppandet så vek Eddowes av åt vänster, möjligen på väg tillbaka till Aldgate High Street och i vart fall åt helt fel håll om hon nu var på väg hem till Flower and Dean Street 55. Oavsett vart hon var på väg så ses hon samtala med en man klockan 01.35 i hörnet av Duke Street/Church Passage (som leder in till Mitre Square). Vittnena Joseph Lawende, Joseph Hyam Levy och Harry Harris ger ett ganska bra signalement på mannen: "Lawende describes the man as 30 years old, 5 foot 7 inches tall, fair complexion and mustache with a medium build. He is wearing a pepper and salt colored jacket which fits loosely, a grey cloth cap with a peak of the same color. He has a reddish handkerchief knotted around his neck. Over all he gives the appearance of being a sailor." Detta vittnesmål är särskilt intressant med tanke på de många teorierna kring att just en sjöman skulle ha varit Jack the Ripper och därför skulle kunna komma och gå lite som han ville i London eftersom han saknade fast boende eller bodde på det fartyg han kom dit med. Den mest omtalade personen i detta sammahang var en man som gick under namnet Carl Feigenbaum, men inga hållbara bevis för detta har ännu sett dagens ljus.
Här blir dock tidsaspekten ett problem igen. Det tar ungefär tio minuter att promenera från polisstationen vid Bishopsgate till Church Passage så Eddowes borde således ha anlänt dit minst tjugo minuter innan vittnena siktar henne, rent teoretiskt vid exakt samma tidpunkt som Jack själv. Bekymret är bara att konstaplar Watkins och Harvey redan är på plats och patrullerar området. Om de hade sett Eddowes, vilket ingen av dem gör, så hade de med största säkerhet bett henne att avlägsna sig, dels med tanke på hennes yrkesutövning, dels med tanke på att hon säkert inte var alldeles nykter än. Vidare så vittnar Lawende om att Edddowes hade sin hand på den okände mannens bröst, inte för att stöta bort honom, utan snarare på ett ganska ömt vis. Min gissning är att de båda har samtalat en längre stund och kanske på gående fot för att undvika de båda konstaplarnas uppmärksamhet. Vidare så skulle Eddowes naturligtvis inte ha lagt handen på hans bröst om han hade varit nerkletad med Elizabeth Strides blod. Antingen har Jack alltså bytt om på sin väg mellan Berner Street och Mitre Square eller också är det två olika personer, antingen i fråga om morden eller rörande den man som vittnena ser och mördaren själv. Det är rena tankelabyrinten, det finns så många alternativ och tänkbara svar på dessa frågor att man gör bäst i att hålla det hela mycket enkelt.
Min gissning är att Jack ser Eddowes lämna polisstationen vid Bishopsgate av en slump och beslutar sig för att följa efter henne. Han har naturligtvis en aning om att hon kan vara prostituerad, men det är inte förrän han ser henne faktiskt bjuda ut sin kropp nere vid Duke Street som han med säkerhet vet. Därefter håller han sig i skuggorna en stund och tar kontakt med henne först när de båda konstaplarna i området har vänt på klacken. När han väl har tagit kontakt med Eddowes så språkar de en stund, kanske känner hon igen honom, kanske inte. Av naturliga skäl rör de sig i sakta mak mot den betydligt mörkare Church Passage som leder in till själva Mitre Square. Det är också vid den tidpunkten som de tre vittnena iakttar dem. Väl inne på Mitre Square så måste allt ha gått mycket fort. Glöm allt vad Dr George Bagster Phillips sade om mordet på Annie Chapman och att Jack var en man med goda anatomiska kunskaper, det som sker här är en ren slakt. Och det går fort, mindre än tio minuter hinner passera mellan iakttagelsen vid Duke Street/Church Passage och det att konstapel Watkins hittar Eddowes död. Mördaren har skurit av hennes hals, skurit bort nästan hela näsan och höger öra, inälvorna är utdragna och placerade över ena axeln ("By design", skulle rättsläkaren fastslå), ögonlocken är sönderskurna och ett märke är ristat på hennes högra kind. Det är en ohygglig scen med andra ord. Jag har tidigare valt att inte publicera bilder på offren, mest eftersom de är rätt intetsägande i tidigare fall, men här vill jag ändå visa med vilken brutalitet detta mord skedde. Den känslige varnas härmed, det är inga trevliga bilder.
Eddowes på bårhuset
Eddowes efter obduktionen
Mitre Square är återigen inte den mest idealiska platsen att begå dylika hemskheter. Förutom det mörka hörn som vetter mot Church Passage (idag St James's Passage) så är det en öppen plats, dessutom redan då belyst, om än bara med enstaka gaslyktor. Många har illustrerat det enkla i att "försvinna" på Londons gator genom att helt enkelt kliva in i skuggorna och bli osynliga och det äger förvisso sin riktighet eftersom gaslyktorna hade mycket begränsad ljuskägla. Vad som däremot är omöjligt att undvika är ljud. Dessvärre tycks inte någon ha hört något särskilt denna natt heller och med undantag för rösterna och dunsen mot planket i fallet Annie Chapman så är det påtagligt få vittnen som ens har hört någonting annorlunda. Mördaren jobbade mycket snabbt och ställde till med skador som växte i omfattning för varje dåd för att till sist, i mångas mening, kulminera med mordet på Mary Kelly. För att vara ett mord på öppen gata så är mordet på Eddowes synnerligen brutalt, på gränsen till ofattbart. För mig är det en gåta att ingen hörde eller såg någonting av själva gärningen.
Ett par teorier har fått en fast grogrund i och med händelserna på Mitre Square. Den första har vi redan vidrört, den om att det var en sjöman som var Jack the Ripper. Detta är en lika delar intressant som plausibel teori och bör definitivt inte avfärdas alldeles för lättvindigt. Även om nyss nämnde Feigenbaum kanske inte är den mest troliga av misstänkta så skulle det förklara hur någon kunde hålla sig undan polisen en längre tid. Många av rederierna som trafikerade Londons hamn finns kvar än idag och regsitren över ombordanställda vid tiden för morden är minst sagt omfattande. Vissa fartyg har faktisk en kuslig timing när det gäller att dyka upp strax innan ett mord och lätta ankar strax därefter. Någon Feigenbaum har man däremot inte hittat bland rullorna, men å andra sidan verkade många sjömän lite vid sidan av offentlighetens ljus, inte sällan på grund av att polisen sökte dem för ett eller annat brott. Den andra teorin har vissa beröringspunkter med den förra, men är kanske något mer spekulativ. Den innefattar nämligen idén om att Jack the Ripper for över Atlanten för att fortsätta sin bana. Detta är lustigt nog en helt igenom amerikansk idé, jag har inte stött på någon brittisk ripperolog som egentligen delar den tanken. Jag har lite svårt att begripa varför man ens vill att en sådan teori ska vara sann, räcker det inte med att London drabbades av denna mordkavalkad? Dessutom vänder man sig bokstavligen ut-och-in för att hitta kopplingar mellan USA och Storbritannien. Den mest framförda teorin i denna långsökta tankekedja är den om Carrie Brown, en äldre prostituerad som mördades på Manhattan natten mellan 23 och 24 april 1891. Vissa hävdar att märken ristade på hennes kropp motsvarar de som ristades i ansiktet på Catherine Eddowes, men jag förhåller mig fortsatt mycket skeptisk till dessa hugskott, både gällande Feigenbaum och Carrie Brown.
Till sist och som parentes kan nämnas att Mitre Square har en mycket intressant historia vid sidan av allt detta hemska. Ursprungligen låg där Den Heliga Treenighetens Kloster, grundat 1108 av drottning Matilda, Henrik I:s gemål. Klostret upplöstes 1538 och marken och byggnaderna såldes. Från 1676 är platsen känd som Duke's Place och blev i samma veva hemvist för St James's kyrka, Church Passage kallades under den tiden kort och gott för "Dark Entry", passande nog. När kyrkan revs 1874 så fick platsen ungefär det utseende den har än idag, rent geografiskt alltså, många av de dåvarande byggnaderna demolerades under den stora renoveringen/ombyggnationen 1979-80. Dagens Mitre Square ligger relativt exakt på platsen för det gamla klostret.
Hoppas att detta inlägg har kastat lite ljus över mina funderingar kring natten då Catherine Eddowes mördades och att ni inte drömmer alltför många mardrömmar efter att ha sett bilderna ovan.
Fridens...
Mitre Square, teckning från 1888
William Whiffins berömda foto från 1925
Mitre Square idag, Eddowes sargade kropp påträffades där utlöparen av trottoaren övergår i gatsten.
